Att våga eller inte våga, det är frågan..

Idag har mina tankar gått åt till att fundera lite över framtiden. Har ju nämnt det tidigare, och nu har jag iaf bestämt mig för att läsa en kurs på distans. Då kan jag plugga på kvällarna och jobba på dagarna. Har hittat en kurs som jag vill läsa. En grundläggande kurs i ekonomistyrning!

Problemet är att kursen är bara 9 veckor lång och studietakten är 50%.. Kommer jag verkligen hinna med detta? Usch, nu är jag där igen. Så jäkla feg. Vågar inte alls chansa här i livet utan vill känna trygghet i allt jag gör. Sen har jag så himla svårt för att låta mig misslyckas, jag vill klara allt jag tar på mig till 100%.
Healern jag gick till sa samma sak. Jag måste våga chansa i livet och sattsa på nya saker. Hon sa till mig att nästa gång det dyker upp nått jag verkligen vill göra ska jag ta chansen och strunta i om jag misslyckas.. Misslyckandet i sig är en lärdom.

Vad har jag egentligen att förlora? Kommer ju fortfarande jobba heltid och jag behöver inte ta något studielån.. Det är väl just de där med att kunna misslyckas som får mig att tveka!

Men sen är det ju som min systers man alltid sagt: Om man ger sig fan på något så klara man det oxå.
Folk har klarat sig 9 veckor utan sömn tidigare, så det ska väl jag med kunna! =D
Får väl studera varje ledig sekund på jobbet som jag gjorde när jag tog körkortet och det klarade jag ju iaf galant! :D

Nej nu jäklar är det dags att ta tag i detta..

Nu ska här sovas på saken.
Godnatt på er!