Nu till nått helt annat än mitt vardagliga liv.
Igår fick jag höra om en ung tjej som har fått cancer. Ett ämne som verkligen berör mig.. Denna tjej sitter nu hemma och planerar sin begravning. Sin egen begravning. Kan ni tänka er något hemskare? Nej, inte jag heller..
Min far fick cancer för ca 7 år sedan och har bekämpat den fler gånger om. Även om man får bort allt under operationerna så finns nämligen chansen att den återkommer och för min far har den gjort det. Dock är han fri från den igen nu, så nu är det bara att hålla tummarna!
När min far insjukna och jag fick följa med min mor till sjukhuset första gången han var där mådde jag riktigt dåligt efter. Att se sin far, som i ens ögon alltid har varit stark, sitta där i rullstol, inte kunna prata eller gå och med en protes på sidan, det är något som ett barn inte vill se. I mina ögon hade han blivit svag. Ja, hemskt att säga va? Jag klarade inte av att åka dit igen. Efter den dagen kunde jag aldrig mer följa med min mor och hälsa på honom under någon av de gångerna han låg där. Jag blev verkligen så rädd att jag mådde illa. Idag inser jag att en person som får cancer och ger sig fan på att övervinna den, det är en modig person. En riktigt modig och stark person!
Cancer är verkligen en hemsk sjukdom, något som jag fruktar över att få en dag.
Det sjuka är att läkarna har forskningskunskaper för att kunna forska vidare det, men de har inte tillräckligt med pengar till det..
Nu är det inte mycket en liten vanlig människa med "normal" inkomst kan göra eller bidra med, men alla pengar räknas.
Så skänk en slant till Cancerfonden. Många åar små kan bli en stor sjö tillsammans!
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar