11 timmars bilfärd

Nåja vi åkte ju inte bara bil hela tiden då :)

Började morgonen med att bli väckt av svärmor på telefonen.
Japp, jag hade inte hört när alarmklockan ringt på mobilen så jag sov fortfarande lugnt och skönt i min säng. 5 minuter har jag sedan på mig att kasta i allt smink i en kasse och ta med mig en spegel så jag kan sminka mig i bilen istället.

När vi precis börjar våran färd från Mora börjar vi prata lite om GPS:en som svärmor lånat av Dick och Steffi. Jag berättade om en kille som brukar komma in på jobbet som jobbar för assistanskåren. Han brukar berätta för oss om alla Stockholmare som ska åka upp till Idre och följer de där gps:en till punkt och pricka och det slutar med att han får hämta dem på en skoterled ute i skogen tillsist. Vi skrattar lite åt dem och säger att lite får man väl tänka själv.
Föga visste vi att de där skulle slå tillbaka på oss ganska rejält under denna tur. För vilka var det inte som följde gps:ens minsta vink? Jo vi! Och vart hamnade vi? Ja lite överallt. Ute på en väg som lede till en åker, runt i cirkel till samma ställe igen, ja listan kan göras lång över vart den där gpsen tog oss innan vi bestämde oss för att stänga av den och följa skyltarna istället. Haha!

När vi lämnat av min kära svärfar som ska göra en stor ryggoperation imorgon så åkte vi ner på stan för att äta lite frukost innan vi åkte vidare hem. Ulla och jag försöker leta efter en bankomat och svär lite över att vi inte kan hitta någon. Det visar sig då att vi står nästan precis framför en. =)

Väl i bilen igen sätter vi igång gps:en igen för att få lite guidning ut. Jo då ut från stan var inga problem då vi valde vår egen väg och inte gps:ens och tillsist kom vi på rätt utvisad vägen. Gps:en och vi var sams. För en sekund.. Jaja, säger Ulla. Den här vägen har jag åkt tusen gånger. Vi valde nämligen att åka över Enköping och inte västerås! Ulla kan inte sluta tjata om att hon minsann vet vart avfarten till Mora är. När vi sedan åker på motorvägen tycker jag att jag känner igen mig vid en uppfart och tittar uppåt medans vi passerar den med bilen. Där står det en stor skylt "MORA". Jag tittar på Ulla och säger: Det fanns en skylt som det stod Mora på där! Och Gps:en tyckte vi skulle svänga dit! Jo då kära läsare, vi missade uppfarten och fick fortsätta åka en bit för att sedan svänga upp på en liten avfart för att vända om. Dock kör Ulla åt fel håll och vi hamnar åter igen i ingenstans. Jaja, för att göra denna historia som egentligen skulle kunna bli hur lång som helst med alla misstag vi gjort idag kort, så avrundar jag den där med att säga: Hur tusan ska de gå för oss att hämta hem svärfar på söndag?!? Haha! =)